Vi två, ett par?
Har funderat på om jag ska börja deppa, alltså bara för deppandes skull. Alla mina vänner är så lyckliga med kärleken, alla har delat upp sig i par, två och två. Visst, super kul för dem, jag unnar dem det verkligen! Men jag är utanför.. Känner sig så ensam liksom, fast man inte borde. Jag är inte ensam i världen.
Okej, nu är det bättre. Ögonbryns-tjejen ringde precis. Hon har tid för mig imorgon, YES! Livet är inte deppigt.
Kommentarer
Trackback
