Herregud.
Jag måste berätta. När jag kom hem från pyssel-kvällen så bestämde jag mig för att ta med mig min far ut för att övningsköra lite. Jag som endast kört på stora parkeringar utan anda medtrafikanter tidigare ville ikväll testa på något nytt. Det är mörkt och ödsligt och jag ger mig iväg på en mindre gata. Pappa är säker på var denna väg ska leda mig så jag glider sakta framåt. Vägen börjar nu lysas upp och mitt hjärta börjar slå snabbare. JAG SER EN RONDELL. MITT HJÄRTA SLÅR ÄNNU SNABBARE.. Jag är nu ute på Dingtuna sträckan. Har aldrig varit så rädd (eller jo, men inte just denna känsla) förut. Kunde till slut rädda mig genom att svänga in mot skälby. Gudarna var verkligen med mig.
Självklart åkte jag tillbaka samma väg och tillbaka en gång till. Allt för att utmana ödet lite. Kan lite kaxigt säga att Nu kan man detta också.
KANSKE ska försöka sova nu.
God natt
Kommentarer
Trackback
