sofia lundberg

Det går liksom inte att inte tycka om den här tjejen. Sov där i natt och i morse blev det lite små panik när vi förstod att vi missförstått varandra. Den lilla damen låg nere i soffan och jag befann mig uppe på övervåningen efter att jag lämnat henne där nere. 

Jag skriker "När måste vi åka härifrån?"

"Om typ 20 minuter.." Får jag till svar.

"Ska vi verkligen åka" Frågar hon sedan.

"Jag vet inte, jag orkar inte, det är sååå ovärt"

Sedan tog konversationen slut. Efter ca 10 minuter kommer jag ned för trappan, påklädd (tom skor på mig). Hon ligger kvar i soffan iklädd endast trosor och linne. När hon får syn på mig hoppar hon snabbt upp och går går fram till mig samtidigt som hon blir irriterad. 

"Meh, vi skulle ju inte åka" Säger hon med gråten i halsen.

"Men jag ska iaf.. Jag sa inte att vi inte skulle åka..Du kan ju vara hemma om du vill, men inte jag. Du vet ju att jag redan har mer frånvaro än dig.."

Efter ca 20 minuter är vi båda på väg till skolan, cyklandes i regnet....