Självmord när du är 80?

Hade en liten diskussion igår under lektionen Etik&Livsfrågor. Vi började prata om ålderdomshem när en tjej i klassen räckte upp handen. Så här resonerar hon:

Jag vill inte att någon som jag inte känner ska ta hand om mig, att någon okänd ska torka mig i röven. Jag vill inte leva om jag inte kan komma ihåg vad jag gör eller vart jag befinner mig. Aldrig att jag skulle kunna tänka mig att bo tillsammans med några jag inte känner eller kan prata med. Vi bor på olika rum och jag är inte ute efter att träffa främlingar.
Jag tänker skriva i mitt testamente att min familj ska skicka iväg mig när jag är 80 år, så att jag kan få dödshjälp. Enligt mig är det inte värt att leva efter man fyllt 80 om man inte minns något eller inte kan ta hand om sig själv. Och jag vill inte bo hos släktingar, jag vill inte vara till besvär.



Så, vad säger vi? Jag tycker absolut inte så här. Tänk på släkt och familj. Ska mina barnbarn inte få träffa mig för att jag vill dö? För att jag är för gammal, för att jag inte tycker det var värt att leva? Även om man inte kommer ihåg att man fått besök några dagar efteråt, tror jag att man uppskattar sällskap just för stunden TREVLIG HELG!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0