Om min relation.. DEL 1


- Tja, kan jag komma till dig mellan mina träningar?
-Jo, jag ska träna nu, men kom sen.
(jag tränar, han tränar)



Gud vad mysigt tänker jag när jag cyklar hem från ICA. Lite mysigt sällskap i vårsolen. Ska vi ta en promenad eller bara sätta oss ute i solen och äta något gott och bara mysa med varandra. Vi är ju såååå kära!!

Han kommer in i mitt hus efter att jag dragit ett lång andetag för att jag var tvungen att öppna dörren. Jag hade visst lyckats låsa den. Jag går tillbaka till min skål i köket med rostade nötter. Han kommer efter mig, stoppar ner handen i min skål. Jag suckar lite diskret och tänker "usch, äckliga, svettiga, hockeyluktande händer i min skål!!!" Och sedan säger han "Men varför har du värmt dem?!"..



Sedan lämnar han mig i köket, sätter sig i soffan i rummet bredvid, sätter igång TVn. Jag hör ett "YES", men orkar inte bry mig. Pappa kommer hem. 

-Tjenare Niklas!
-Tjuu Håkan..!!
-Vad tittar du på?
-He-he, Simpsons.

Nu fattar jag varför han lade av ett "YES".. Han lämnade ju mig och brast sedan ut i lycka när Simpsons var på TV.. Så romantiskt det kan vara. Kokar kaffe och glider sedan ner i soffan i hopp om att om en stund få stänga av den. Han byter till MTV (Simpsons var slut) och jag blir glad när det visar sig att det är The Hills som börjar. Niklas reser sig upp. 



-Jaha, var ska du?
-Kom
-Men jag vill se det här?
-Men nej, det vill inte jag?!
-Ville du se det här då? (jag pekar på mitt egna ansikte och ser söt ut)
(Niklas nickar och visar med en gest att jag ska följa med upp till datan)
(Jag suckar)



Han ger upp (YEEES, jag vann) och kommer tillbaka till soffan.. Jag lägger mig med huvudet i hans knä, han lyfter ena benet och klämmer fast min midja mellan hans ben, inte så mysigt.. Jag springer senare upp för trappan för att jag vet att han kommer att följa med och då vet jag att det är jag som har makten (allt i vårt förhållande handlar om makt, respekt och styrka!! nästan..)



Efter ca 3 år tillsammans är det lätt att man tar varandra för givet, men det gäller att man lyckas att göra det på rätt sätt. Inget förhållande är nog det andra lik och det krävs mycket för att man ska få det att fungera (Yes, vad jag låter klyschig, vetande och upprepande) Vi har nog varit med om det mesta och upplevt många olika känslor och ögonblick tillsammans. Och det bästa jag tänker är att jag inte vill göra allt detta med någon annan än dig.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0